Varför bettingsidor utan licens ökar i Sverige enligt BettingWithoutLicense

Den svenska spelmarknaden genomgick en av sina mest genomgripande förändringar när den nya spellagen trädde i kraft den 1 januari 2019. Syftet var tydligt: att kanalisera svenska spelare till licensierade operatörer, stärka konsumentskyddet och bekämpa spelberoende. Trots detta har antalet spelare som vänder sig till bettingsidor utan svensk licens inte minskat i den takt myndigheterna hoppades på. Tvärtom pekar flera indikatorer på att segmentet utan licens har vuxit stadigt under de senaste åren, drivet av en kombination av regulatoriska faktorer, marknadsdynamik och förändrade spelarbeteenden. För att förstå varför denna utveckling sker behöver man titta noga på vad som faktiskt skiljer de licensierade och olicensierade marknaderna åt – och varför skillnaderna uppfattas som tillräckligt stora för att motivera ett aktivt val hos många spelare.

Spelregleringens oavsiktliga konsekvenser

När Spelinspektionen började utfärda licenser under 2019 ställdes operatörerna inför en rad krav som i grunden förändrade produkterbjudandet på den svenska marknaden. Bland de mest diskuterade begränsningarna finns självavstängningssystemet Spelpaus, obligatoriska insättningsgränser, krav på tidsgränser för spelande och strikta regler kring bonusar och kampanjer. Dessa åtgärder är i grunden välmotiverade ur ett folkhälsoperspektiv, men de har också haft en oavsiktlig effekt: de har skapat en tydlig produktdifferentiering mellan licensierade och olicensierade sidor.

En spelare som är registrerad i Spelpaus kan exempelvis inte spela på någon licensierad sida i Sverige, oavsett om självavstängningen ursprungligen var tänkt som ett tillfälligt verktyg. Systemet är konstruerat för att vara svårt att ta sig ur, vilket är en medveten designval för att skydda sårbara individer. Men konsekvensen är att en del spelare som anser sig ha återhämtat sig från ett spelproblem, eller som aldrig hade ett allvarligt problem utan registrerade sig i Spelpaus av ett tillfälligt skäl, istället söker sig till olicensierade alternativ. Systemet erbjuder alltså inte tillräcklig flexibilitet för att möta alla spelares verklighet, vilket driver en del av dem utanför det reglerade systemet.

Bonusregleringen är ett annat område där den svenska lagstiftningen avviker markant från vad som erbjuds internationellt. Enligt spellagen får licensierade operatörer i Sverige erbjuda välkomstbonusar, men dessa är begränsade och villkoren för hur de kommuniceras är strikta. Internationella operatörer utan svensk licens kan erbjuda frikostiga välkomstpaket, återkommande kampanjer och lojalitetsprogram utan dessa begränsningar. För en prismedveten spelare kan skillnaden i det upplevda värdet vara betydande, även om de faktiska riskerna med olicensierade sidor är reella.

Marknadsutvecklingen och aktörernas strategier

Det är inte enbart regulatoriska faktorer som driver tillväxten av olicensierade bettingsidor i Sverige. Det handlar också om hur marknaden har utvecklats och hur aktörer utanför det svenska licenssystemet aktivt har anpassat sina erbjudanden för att attrahera svenska spelare. Många av dessa operatörer är licensierade i Malta, Gibraltar, Curaçao eller Isle of Man – jurisdiktioner med egna reglerade spelmarknader, om än med andra krav än de svenska. Det innebär att de inte är oreglerade i absolut mening, men de saknar den specifika svenska licensen och lyder därmed inte under Spelinspektionens tillsyn.

Webbplatser och informationsresurser som BettingWithoutLicense har dokumenterat hur utbudet av sådana sidor riktade mot svenska spelare har expanderat sedan 2019, med ett växande antal operatörer som erbjuder svenska språket, svenska betalningsmetoder som Swish och Trustly, och kundtjänst anpassad för svenska spelare – allt utan att ha ansökt om eller beviljats licens av Spelinspektionen. Denna anpassning till den svenska marknaden utan formell licensiering är ett tydligt tecken på att det finns en efterfrågan som operatörerna bedömer som lönsam att tillgodose.

Teknologisk utveckling har också spelat en roll. Kryptovalutor som Bitcoin och Ethereum används i allt högre utsträckning på olicensierade plattformar, vilket gör det svårare för myndigheter att spåra transaktioner och för banker att blockera betalningar. Traditionella banker och kortutgivare kan relativt enkelt blockera transaktioner till kända speloperatörer utan licens, men kryptovalutatransaktioner är i praktiken mycket svårare att kontrollera. Detta har gjort kryptovalutor till ett populärt betalningsmedel på olicensierade sidor och minskat effektiviteten av de finansiella blockeringsmekanismer som är tänkta att begränsa tillgången till dessa sidor.

Marknadsföring via sociala medier och influencers är ett annat område där olicensierade operatörer har ett strukturellt försprång. Licensierade operatörer i Sverige lyder under strikta regler för spelreklam, inklusive krav på att marknadsföring ska vara måttfull och att den inte får rikta sig till minderåriga eller spelberoende. Olicensierade operatörer kan samarbeta med influencers på plattformar som YouTube, Instagram och TikTok utan att vara bundna av dessa regler, vilket ger dem tillgång till marknadsföringskanaler och målgrupper som licensierade operatörer inte kan nå på samma sätt.

Spelinspektionens utmaningar och tillsynens begränsningar

Spelinspektionen har inte stått passiv inför utvecklingen. Myndigheten publicerar regelbundet listor över operatörer som bedöms bedriva olaglig spelverksamhet riktad mot svenska konsumenter utan licens, och man har befogenhet att utfärda varningar och i vissa fall blockera betalningsflöden. Sedan 2019 har myndigheten riktat åtgärder mot ett stort antal operatörer, men effekten har visat sig begränsad av flera strukturella skäl.

Det grundläggande problemet är att internet är gränslöst medan nationell lagstiftning per definition är territoriellt begränsad. En operatör som är etablerad i Curaçao och har sina servrar i ett annat land kan i praktiken fortsätta erbjuda tjänster till svenska spelare även efter att Spelinspektionen har identifierat dem som olicensierade. Det finns inga effektiva mekanismer för att tvinga utländska operatörer att följa svenska myndigheters beslut, och samarbetet med jurisdiktioner som Curaçao har historiskt sett varit begränsat. Curaçao genomgår visserligen en reformprocess av sin spelreglering, men detta är en utdragen process vars effekter på den svenska marknaden ännu är svåra att bedöma.

DNS-blockering, det vill säga att internetleverantörer instrueras att blockera åtkomst till specifika webbadresser, har diskuterats som ett potentiellt verktyg men används inte systematiskt i Sverige. I länder som Danmark och Norge har liknande blockeringsmekanismer implementerats med varierande framgång, men de möts alltid av kringgåendestrategier som VPN-tjänster och spegeldomäner. Erfarenheter från dessa marknader tyder på att blockering kan minska den tillfälliga tillgången men sällan eliminerar den för spelare som är motiverade att hitta alternativ.

Resursfrågan är också central. Spelinspektionen är en relativt liten myndighet med begränsade resurser för tillsyn och tillsynsåtgärder. Antalet operatörer som riktar sig till svenska spelare utan licens är stort och växer kontinuerligt, vilket innebär att myndigheten tvingas prioritera och att många aktörer aldrig blir föremål för formella åtgärder. Den asymmetri som uppstår – där reglerade operatörer bär kostnader för licens och efterlevnad medan olicensierade operatörer undviker dessa kostnader – skapar en strukturell konkurrensnackdel för den reglerade marknaden.

Spelarnas perspektiv och riskmedvetenhet

En viktig dimension av frågan är hur svenska spelare själva resonerar kring valet att spela på sidor utan svensk licens. Forskning och branschrapporter tyder på att många spelare är medvetna om att de spelar på olicensierade sidor, men att de gör ett aktivt och informerat val baserat på de faktorer som diskuterats ovan: bättre bonusar, fler spelmarknader, inga insättningsgränser och möjligheten att spela trots en aktiv Spelpaus-registrering.

Det är viktigt att inte förväxla medvetenhet med riskfrihet. Spel på olicensierade sidor innebär reella risker som licensierade alternativ inte medför. Det saknas garanti för att spelresultat är rättvisa och oberoende granskade, tvistlösningsmekanismer är svagare eller obefintliga, och vid en eventuell konkurs hos operatören finns inga krav på att spelares insatta medel ska vara separerade från operatörens egna medel. Svenska spelare som drabbas av problem med en olicensierad operatör har i praktiken mycket begränsade möjligheter att få upprättelse, eftersom Spelinspektionen inte har tillsynsansvar för dessa aktörer och civilrättsliga processer mot utländska bolag är kostsamma och osäkra.

Ändå fortsätter en betydande andel av det totala svenska spelandet att ske på olicensierade plattformar. Branschorganisationen Branschföreningen för Onlinespel (BOS) har vid flera tillfällen publicerat uppskattningar som tyder på att den olicensierade marknaden kan stå för uppemot 20-25 procent av det totala onlinespelandet i Sverige, även om exakta siffror är svåra att fastställa på grund av marknadens natur. Oavsett det exakta talet är det uppenbart att kanaliseringsgraden – det vill säga andelen spelande som sker inom det licensierade systemet – inte har nått de nivåer som lagstiftarna ursprungligen syftade till.

En del spelare uppger också att de upplever det licensierade systemet som paternalistiskt och att de anser sig ha rätt att fatta egna beslut om sitt spelande utan statlig inblandning. Denna attityd är inte unik för Sverige utan återfinns i flera länder med strikt spelreglering, och den speglar en bredare spänning mellan konsumentskydd och individuell autonomi som är svår att lösa enbart genom lagstiftning.

Sammantaget visar utvecklingen på den svenska spelmarknaden att reglering av onlinespel är en komplex och dynamisk utmaning. Den svenska spellagen från 2019 har på många sätt fungerat väl – licensierade operatörer bidrar med skatteintäkter, ansvarsfulla spelverktyg är tillgängliga och konsumentskyddet är starkare än på den oreglerade marknaden. Men lagen har inte lyckats eliminera den olicensierade marknaden, och de faktorer som driver spelare till dessa alternativ – produktdifferentiering, teknologisk tillgänglighet och upplevd autonomi – är strukturella och svåra att åtgärda enbart med tillsynsåtgärder. För att på sikt öka kanaliseringsgraden krävs sannolikt en kombination av anpassade regelverk som minskar incitamenten att söka sig till olicensierade alternativ, stärkt internationellt samarbete och fortsatt utbildning om de reella riskerna med att spela utanför det reglerade systemet.